Orkar inte döpa detta inlägg

Ursäkta att jag försummat min blogg på sistone! Egentligen borde jag inte skriva nu heller, för jag har en massa skit att göra, men skitsamma.
Kan ju ta och börja med att säga att imorn är praon slut, och det är väll…nu känns det rätt trist, faktiskt. Ombyte är aldrig fel, även om jag är en vanemänniska, big time. Nej, jag vill inte tillbaka till skolan redan, jag kan plocka varor på Ica en vecka till. Jag funderar seriöst på att skaffa ett sommarjobb nästa sommar, Ica eller SparArne eller något, så att jag får råd att åka på någon trevlig festival ^^ Det är pengarna jag vill åt, och den sortens fysiskt jobb passar mej riktigt bra.

I onsdags var jag till Herr Plåster, eller mera Fru Plåster egentligen: läkaren Marie var antagligen av honkön.
Hon frågade ut mej om allt möjligt, och bestämde sej sen för att jag hade ngt som jag inte minns vad det heter. Hon skickade iväg ett recept på en medicin till Apoteket, och jag ruschade tacksamt ut.
Medecinen ska jag äta i en månad, och om jag inte blir bättre ska hon göra en riktig utredning med allergitester, blodprov och liknande. Usch, tycker jag och vill helst slippa,
Men, i a f, jag gick iväg till Apoteket och köpte min medicin, och när jag satt och väntade läste jag en tidning, där dom skrev om den ”diagnos” hon påstod att jag har. Det stämde inte speciellt bra. För att man skulle ha det var det ca 6 symptom som man skulle ha. Jag skulle tveklöst kunna skriva under på TVÅ av dom. Två. (då ligger jag bättre till på AD/HD- fronten, där jag har mer än dubbelt så många av symptomen man ska ha X’’D / O.o )
Men det finns väll inget annat att göra än att äta medicinen och återkomma om en månad, då. Lite tveksam blev jag när jag bland biverkningarna kunde hitta symptomen den skulle hjälpa mot. Vad fan är det för medicin dom säljer nuförtiden?

Imorn är det fredag 13! Det innebär att jag ska tillbringa eftermiddagen med min pojkvän, vi firar 7 månader imorn kväll ^^. Låter mera som en turdag än en otursdag för mej.. X’’D

Evanescence är sej lika, de blir bättre och bättre ju mer man lyssnar på dem. Det där lät sjukt, men jag orkar inte omformulera meningen; alla som känner mej vet säkert att jag syftar på deras nya album.
*Vikki känna kärlek till *

Jag har abstinens efter Piggelin och Malin! Hur de två hamnade i samma mening vet jag inte riktigt, men jag hoppas att ingen tar illa upp.
Jag har inte träffat Malin på nästan en vecka =( Och det var ännu längre sen jag åt Piggelin, mitt knark.

Dagens låt har jag ingen..=(

Kärlek till er som läser!!
//Vikki

Lithium är min nya kärlek!

Förlåt för att jag inte bloggat på läänge nu.. =(
Jag har skaffat mej medlemskap på en community, och har bara läst och svarat i trådar, fixat min presentation osv. när jag vart ute på Internet de senaste dagarna.
Jag sitter och lyssnar på Evanescence’s nya album nu när jag skriver. Jag hade inte alltför höga förväntningar, och det var tur. Jag är helt enkelt av den åsikten att de aldrig kommer att kunna göra ett album som är i närheten av Fallen. Deras nya är mycket mera experimentellt, och det gillar jag inte riktigt.
En låt har verkligen satt sej i mitt huvud : Lithium. För er som inte har koll så kan jag berätta att litium är ett grundämne (det tredje lättaste, efter väte och helium btw) som ofta används i mediciner mot psykiska sjukdomar. Man blir allmänbildad av att läsa bloggar! Jag vet inte exakt vilken effekt det har, men bloggen jag har läst tillhör en kvinna med bipolär sjukdom (kallades förr mano-depressivitet och innebär att man omväxlande är hyperglad och aktiv och konstruktiv och stuff, och deprimerad). I alla fall tolkat jag texten som att Amy Lee till slut har sjunkit för djupt för att klara sej utan medicin. (Jag läste för ett tag sen att hon i tonåren var hemskt deprimerad, men inte ville ha medicinering för att hon tyckte att det var själsdödande.)
Lithium-don’t want to lock me up inside
Lithium-don’t want to forget how it feels without
Lithium- I want to stay in love with my sorrow
Oh, but God, I want to let go

Jag tycker att hela låten är så jävla fin, jag lovar att jag kommer att ha lyssnat sönder den om en vecka eller så =(

En annan låt som jag fastnade för direkt är Like You
Också den ett bevis för att hon inte mår speciellt bra, för att uttrycka det milt

I long to be like you
Lie cold in the ground like you
There’s room inside for two
And I’m not grieving for you
I’m coming for you

Jag hoppas att Litiumet hjälper henne. Fan, jag känner med henne, så starkt. Och så får jag väl för Amy’s skulle hoppas att det inte har samma biverkningar som för hon med bloggen, dvs. drastisk viktuppgång.

Var i Gävle idag. Och jag var så fukking jävla duktig: jag handlade kläder! Jag hatar att handla kläder, och skor. Känner mej bara ful och misslyckad (seriöst, jag hade ingen aning om att mina blodådror syns sådär tydligt O_o Haha, om jag ska knarka via spruta nån gång, då ska jag gå till ett provrum), framför allt om jag ska handla BHar, som idag. Och det är klart att man inte kan köpa in BHar i storlek 70? Nej. Men tillslut hittade jag två jag kunde ha, heja mej! (och sen, förutom att man inte kan ha BHar i min storlek, så måste man ha en massa spets på alla BHar. INTE bekvämt. Jag skulle bli galen direkt.

Woho, nästa vecka är det prao, värsta äg^^
Dagens låt är såklart Lithium <3

Kramar till alla som läser
//Vikki

Update: Amy skrev Lithium när hon var 16, då hon var fetdeppad och inte ville knapra medicin. Heja henne!
Ursäkta!